Världen efter 11 september
Del 1: Terroristernas krig

Två reaktionära läger

Vid motsatta poler i denna blodiga konflikt står de två huvudsakliga internationella lägren av terrorism, som har lämnat sina blodiga spår på två generationers liv. Vid en pol står den mest enorma apparaten för statlig terrorism, internationell skrämsel och utpressning. Detta läger innefattar den amerikanska regeringen och härskande eliten, den enda makt som använt atombomber mot människor, förvandlat hundratusentals oskyldiga och intet ont anande människor i Hiroshima och Nagasaki till aska inom få sekunder. En stat som massakrerade miljontals i Vietnam och förstörde och ruinerade deras land för många år genom kemiska bombardemang. Det innefattar NATO och koalitioner av västregeringar, som från Irak till Jugoslavien har förstört människors hem, skolor och sjukhus; krävt lösen för miljontals barns bröd och medicin. Det inkluderar den israeliska borgarklassen och staten. De ockuperar, griper, slaktar och berövar. De bombar och beskjuter flyktingläger och skjuter skräckslagna tonåriga barn, som tar skydd i sina fäders armar och på skolgårdar. Från Hiroshima och Vietnam till Grenada och Irak, från avrättningsplatser i Indonesien och Chile till massaker i Palestina – alla tidigare meriter av denna internationella pol för statlig terrorism och imperialistisk skrämsel är uppenbar och ovederlägglig för hela världen.

Vidden motsatta polen står islamisk terrorism och den reaktionära och vidriga politiska islam. Dessa krafter som en gång skapades och närdes av USA och Väst själva under det kalla kriget som ett medel för att organisera inhemsk reaktion mot vänstern i Mellanösterns samhällen, har nu blivit en aktiv pol för internationell terrorism och en utmanare i den borgerliga maktkampen i Mellanöstern. Politisk islams mordiska historia, från Iran, Afghanistan och Pakistan till Algeriet och Palestina innefattar en lång lista på folkmord och förskräckande brott. Från statliga och statligt understödda dödanden i Iran och Afghanistan till islamiska terrorgruppers dagliga förbrytelser i Israel, Algeriet och i hjärtat av Europa och USA, från det blodiga förtrycket mot politiska och intellektuella motståndare till påläggande av reaktionära och människofientliga islamiska lagar mot folket, isynnerhet kvinnor, från islamiska halshuggningar och stympningar till utplacering av bomber och massmord i bussar, kaféer och diskotek – detta är höjdpunkterna för tidigare meriter av dessa reaktionärer.

Nu ska denna konflikt kräva ytterligare hundratusentals och kanske miljontals offer i Afghanistan i morgon och i något annat hörn av världen dagen efter. Detta måste man stå emot!

Krigspropaganda

Jämsides med denna militära uppställning bevittnar vi den ideologiska och propagandistiska uppställningen av de båda lägren. Att tränga igenom och riva ner denna propagandavägg och dra ut sanningen bakom denna massiva våg av hyckleri och bedrägeri, som vill uppsluka världen, är det första villkoret för att organisera ett oberoende led av frihetsälskande mänsklighet mot terroristernas världskrig.

Extremisternas ideologiska baner i båda lägren är tydligt synlig och igenkännbar på långt håll. Dagens komplexa värld har inte längre tid för dessa torftiga syn. Västs och USAs flaggviftning och jingoism, rasism, smörjan om ”civilisationernas sammanstötning” och liknande kan bara ha effekt på det västliga samhällets marginaler. Västliga regeringar och medier vet att dessa råa och primitiva synsätt och opinioner inte kan forma den ideologiska och propagandistiska ramen för den konflikt de gett sig in på. Även i det motsatta lägret har idén om islamiskt korståg (jihad), urskillningslös blodsutgjutelse, vare sig för guds och religionens nåd eller för ”befrielse av Jerusalem och islams land ur den blodsugande internationella sionismens och imperialismens klor” framgångar bara inom leden av politisk islams extremister och aktivister. Det mobiliserar inte folkmassorna i det nutida Mellanöstern-samhället. Propagandakriget och den ideologiska kampen, som dominerar den överhängande blodiga militära konflikten kan inte grunda sig på dessa öppet extremistiska, sekteristiska och råa huvuddrag. Det som eventuellt kan dra de stora massorna av människor i väst och i Mellanöstern till detta krig och ställa upp dem för de båda sidorna av detta reaktionära fiendskap är inte dessa primitiva idéer utan mycket mer sofistikerade rationaliseringar och rättfärdiggöranden, som redan vinner popularitet.

I västerlänningarnas formulering står, trots Bushs cowboyhärmande revolvermangester, den ”civiliserade mänskligheten” inför terrorismens plåga. USA framställs som denna civiliserade fronts ledare. Målet är att neutralisera terrorismen och dra terroristerna inför rätta. Frågan förefaller mycket enklare än attacken mot Irak och bombningen av Belgrad. Vem kan klandra USA-regeringen för dess militära politik, när 6000 av ”dess folk” har dödats med sådan brutalitet? Vad är tydligare än den amerikanska regeringens militära handlande för att krossa denna terrorism och skydda ”sina medborgare” och även världens befolkning mot efterföljande hotande brott? För att bli medlem i ”den civiliserade” mänsklighetens klubb behöver sökande den här gången inte ha någon etnisk, rasmässig eller religiös kvalifikation. Sökande – av vilken hudfärg, vilket utseende, vilken religion eller bakgrund som helst – behöver bara betyga sitt stöd för USA. Den här gången kommer krigspropagandan inte att bli rasanknuten, etnisk, religiös eller även politisk. Problemet är inte att hålla igång flödet av olja, försvara den knoppande demokratin i Saudiarabien och återlämnande av Kuwait till dess shejker. Om amerikansk militär ännu en gång tar på sig sin rustning för att upprepa vad den gjort oräkneliga gånger, är det till synes för rätten till liv, rätten att resa, rätten för människor att inte bli sprängda i luften i sina hem eller på sina gator. Brotten den 11 september har givit den starkaste ideologiska och propagandamässiga ramen hittills för USA:s och NATO:s militära intervention i jordens mest avlägsna hörn. I detta ögonblick krävs herkuliska upplysande ansträngningar för att skilja folkets massor i väst från dessa länders härskande elits militära politik. Detta ideologiska jämviktsläge skulle verkligen kunna förändras snabbt med en ny utveckling, men för ögonblicket har idén om ”den civiliserade världens krig mot terrorism” fått västliga politiker och medier i fullständig kontroll av den västliga allmänna opinionen.

Även vid den motsatta polen tar en sofistikerad och relativt effektiv ideologisk ram form till försvar av politisk islam och islamisk terrorism. Det är inte många som öppet försvarar massakern på tusentals människor i USA. Även de odjur som härskar över Iran och Afghanistan har varit tvungna att lägga band på sina ord. Öppet försvarande av politisk islam och islamisk terrorism kommer inte att bli denna pols propagandabaner. Den islamiska sidan i terroristernas krig kommer att vara beroende av en effektiv men gammal formulering för att berättiga islamisk terrorism – en formulering som har varit en av grunderna för småborgerlig ”antiimperialism” i tredje världen, särskilt i Mellanöstern. För sju år sedan, i släptåget på en våg av islamiska mord i Israel, Egypten och Algeriet, avslöjade och fördömde vi tydligt detta reaktionära försvar av terrorism i en ledare i tidskriften Internationalen. Det är inte olämpligt att citera denna korta artikel här:

”En våg av islamiska mord har sköljt över Mellanöstern och Nordafrika. Offren för denna våg är de vanligaste av vanligt folk. I Egypten och Algeriet skjuter de och halshugger utlänningar – de må vara arbetare, turister eller pensionärer. De bombar och dödar skolbarn på skolgårdar. De dödar unga flickor som inte underkastar sig tvångsäktenskap. I Tel Aviv mördar de oanande fotgängare – barn, gamla och unga – på gator och i bussar. Och från Israel till Algeriet försäkrar de djärvt en chockad mänsklighet att denna ”väpnade kamp” ska fortsätta.

Det fanns en tid när den traditionella och ”antiimperialistiska” vänstern såg på det blinda våldet och den hämningslösa terrorismen från tredje världens och antivästliga riktningar om inte med beundran så åtminstone med tolerans. Enligt deras mening rättfärdiggjorde den orättvisa de rättslösa nationerna och förtryckta folken led av denna terrorism som en legitim reaktion. Palestinska gruppers, islamiska organisationers och den irländska republikanska arméns (IRA:s) terrorism – vars offer i växande omfattning var oskyddade och oanande civila – var utmärkta exempel på denna ”tillåtliga” terrorism under senare tid. En terrorism som till synes svarade mot förflutna och aktuella orättvisor; en terrorism som till synes uppstod som en reaktion mot förtryckande makters människofientliga och brutala politik. Intressant nog har även den israeliska regeringen genom åren använt precis denna ursäktande rationalisering; dvs genom att syfta på de obeskrivliga folkmorden genomförda av nazistiska och antisemitiska grupper i olika länder mot det judiska folket, har de rättfärdiggjort det brutala förtrycket av det berövade folket i Palestina och det dagliga dödandet av palestinska ungdomar.

Denna typ av rationalisering och den blinda terrorism som grundats på den i Mellanöstern – vare sig av arabiska och palestinska organisationer eller Israelstaten – betraktas från en kommunistisk ståndpunkt som bankrutt och fördöms. Det finns inte det ringaste reella och legitima samband mellan de fruktansvärda olyckor som drabbat det judiska folket detta århundrade och förtrycket och brotten begångna av extrema högerregeringar i Israel mot palestinierna. Det finns inte det ringaste verkliga och berättigade samband mellan det rättslösa palestinska folkets lidanden och den terrorism islamiska eller icke-islamska organisationer tillräknar dessa människor. Borgerliga stater och fraktioner exploaterar och kapitaliserar på de förtryckta människornas lidande. Fördömande och utrotande av denna terrorism genom arbetarklassen, särskilt i regionens länder, är en livsviktig förutsättning för att sätta arbetarna i ledarskapet av den samhälleliga kampen för att göra slut på det urgamla eländet för Mellanösterns folk.

Det tycks som om den nya vågen av islamiska mord, isynnerhet i Nordafrika, inte längre kräver sådana politiska rättfärdiganden. En turban och ett gevär är tillräckligt för att börja detta föraktliga Jihad mot mänskligheten. Detta är islamisk gangsterism och dess källa är den sittande regimen i Iran. Och det kommer att bli i Iran som den ska krossas.

Med intensifieringen av denna konflikt och särskilt med den nära förestående attacken mot Afghanistan av USA och NATO, kan det ”antiimperialistiska” försvaret av islamiska grupper och rationaliserandet av deras terroristhandlingar genom hänvisning till israeliska och amerikanska brott och förtryckande handlingar än en gång vinna fotfäste bland Mellanösterns folk och politiska partier och även bland delar av västliga samhällens traditionella radikala och intellektuella vänster. Det huvudsakliga ideologiska skyddet för islamisk gangsterism och islamisk reaktion i denna maktkamp kommer inte att bli dessa utslitna och öppet människofientliga religiösa slagord, utan snarare de religiös-nationalistiska och småborgerliga apologeternas så kallade ”antiimperialism”.

Ingen folklig rörelse kan vinna framgång mot terroristernas krig utan att avslöja och bryta ned denna skenheliga krigspropagandas ideologiska ram hos båda sidor av den reaktionära konflikten.

Vad handlar konflikten om?

För båda sidor är detta en maktkamp. Terrorismen är en realitet hos denna konflikt, men konflikten och det överhängande kriget handlar inte om terrorism. Var och en vet att USA:s intåg i Afghanistan och även Bin Ladins arresterande kommer inte att dämpa islamiska gruppers terroristkampanj mot väst och kommer inte att tillföra ökad säkerhet för dem som bor i Europa och USA. Tvärtom kommer det att öka faran. Den palestinska frågan är den, där USA och den islamiska rörelsen ställs direkt ansikte mot ansikte. Men denna konflikt handlar verkligen inte om den palestinska frågans lösning heller. USA:s deklarerade politik, dvs ett ”massivt, ihållande och vittomfattande” militärt krig, kommer tydligt att skärpa båda frågorna – den palestinska frågan och islamisk terrorism. Inte bara detta utan också ett eventuellt inbördeskrig i Pakistan med allvarliga regionala och globala konsekvenser och djupa regeringskriser i till synes stabila länder i Mellanöstern skulle kunna bli de inledande resultaten av denna militära politik. De är väl medvetna om detta. Inte desto mindre är huvudfrågan för USA konsolidering och expansion av sin politiska dominans och militära hegemoni över världen som den enda supermakten. Lösningen av Palestinafrågan eller bekämpandet av islamisk terrorism är inte målet för denna politik. Konsolidering och expansion av USA:s globala ställning i sammanhang med påtryckningar och tillfällen som förbrytelserna den 11 september skapat är huvudmålen för denna politik.

Även för islamisterna är detta en kraftmätning. Varken det palestinska folkets lidande eller de historiska orättvisorna från väst mot öst är källorna till denna terrorism. Den islamiska rörelsen strävar efter att vända på sin minskande framgång och i sista hand expandera sin ställning inom Mellanösterns borgerliga maktstruktur. Terrorism och blind fientlighet mot vad som helst som är västerländsk eller västinfluerad är deras huvudsakliga politiska kapital i ett samhälle och inom ett folk som med rätta ser USA och Israel som huvudorsakerna till sina umbäranden och sin rättslöshet. Fred i Mellanöstern, upprättandet av ett oberoende Palestina, slut på diskrimineringen av det palestinska folket kommer att utbasuneras som döden för den islamiska rörelsen i Mellanöstern. Terrorism är den islamiska rörelsens huvudverktyg för en ytterligare fördjupning av den nationella, etniska och religiösa splittringen i Mellanöstern och hålla denna konflikt vid liv som ett politiskt kapital och en källa till sin makt. Trots den militära påtryckningen USA åstadkommit, kommer islamisterna att välkomna denna konfrontation.

För att bilda en oberoende folklig rörelse mot denna makalösa och dödliga konfrontation mellan internationella terroristiska och militära poler, måste sanningen om dessa trender och händelser föras ut till folket. Krigspropagandan och rationaliseringarna framförda av krigförande läger måste avslöjas. Händelserna den 11 september och den politik USA bedriver får viktiga regionala och globala konsekvenser. De kommer att djupt förändra världens politiska och ideologiska utseende. Politiken i Iran kommer också att i själva verket bli påverkad av dessa händelser. Det är nödvändigt att inrikta sig på huvudfrågorna i denna utveckling och grunderna för en principiell kommunistisk politik.