Världen efter 11 september Del 3: Politiska islams slut
Utanför dagens två motsatta reaktionära poler - USA:s och de västliga
regeringarnas militarism på ena sidan och politiska islams och islamiska
terrorgruppers läger på den andra - kännetecknas det rådande klimatet
för världens människovänner och fredsvänner av oro och ångest. Det
är ett förtvivlans klimat. Var och en ängslas för den alltmer försämrade
situationen - upptrappningen av en vansinnig terroristtävlan, där
hundratusentals oskyldiga afghaner dödas eller flyr för sina liv,
kemiska och biologiska attacker i väst, ett politiskt utbrott i Pakistan,
"intelligenta" atombomber kommer i händerna på politiska äventyrare,
religiösa fanatiker och internationella brottslingar, "USA:s nya
krig" och en ny fas av global åderlåtning i en omfattning som bara
USA har varit och är kapabel till.
Slagorden och protesterna från världens anständiga människor har
huvudsakligen fokuserats på att bevara status quo (stoppa USA:s attack
mot Afghanistan eller återvända till situationen före 11 september).
Detta är en mänsklighet som inte hyser något hopp om en bättre
framtid. På sin höjd manar den till lugn. Den önskar undvika bomber,
krig och våld. En mänsklighet som trots sin naiva, duperade och fogliga
dagliga framtoning känner till den brutala och avskyvärda naturen hos de
monster som har gett sig in på detta krig - politiska islam och
USA-militarismen. En mänsklighet som helt enkelt vill undvika nästa
katastrof till varje pris. Den dominerande politiken inom det breda
spektrum av krafter som motsätter sig kriget (och detta inkluderar
kvarlevor av marginella vänstergrupper i Europa, vilka före 11 september
inte ville gå med på något mindre än en "världsrevolution"),
är att uppmana till lugn, försöka stoppa de aktuella trenderna och återvända
till före 11 september. Pacifism är den dominerande tendensen inom motståndsrörelsen.
Och detta är en extremt skadlig politik, som inte bara misslyckas med att
undvika nästa katastrofer och dess konsekvenser, utan i själva verket
garanterar att de kommer att äga rum.
Den pacifistiska politiken och koncentrationen på den militära och väpnade
aspekten av konfrontationen och det påföljande fysiska våldet skadar i
själva verket, eftersom det orsakar politiskt paralyserande av folket. Förutsättningen
för att hindra denna terroristtävlan och denna våg av explosioner, förstörelse
och massmord, som de har i beredskap åt oss, är folkens ingripande i
Europa, USA, Mellanöstern och den så kallade tredje världen i de
verkliga politiska processerna bakom dessa händelser - ett deltagande
baserat på ett aktivt och positivt program. Om det inträffar, behöver
inte framtiden bli så dyster.
Det är nödvändigt att gräva fram dessa politiska trender och fakta från
krigspropagandans rasmassor.
Bakom den officiella propagandan: Terrorism och politisk islam
Jag tror inte att någon, inte ens inom USA:s krigsmakt, tror på
historien om att illdådet 11 september utfördes av en fanatisk grupp som
tog order från någon kallade Usama Bin Ladin i Afghanistan, som hyser en
personlig och blind fientlighet mot USA, "demokratin" och den
amerikanska "livsstilen". Västliga medier insisterar på att
denna händelse inte var "muslimers verk" och inte har uppstått
ur "koranens läror". Garvade journalister är noga med att inte
referera till Israel och den palestinska frågan. De säger att ett
sammankopplande av den palestinska frågan med denna terroristattack
skulle betyda erkännandet av att denna handling kraftigt har bidragit
till att få väst att uppmärksamma den palestinska frågan. Följaktligen
visar de oss på bin Ladin och Afghanistan i stället för politisk islam
och Israel. USA:s krig mot talibanerna i Afghanistan är en viktig händelse
med långvariga följder för regionen och världen. Detta krig kommer
definitivt att påverka framtiden för politisk islam och även den
palestinska frågan. Det har dock inget att göra med infångandet och
bestraffandet av förövarna av 11 september och kommer även att öka möjligheten
av terroristhandlingar mot väst. (Jag ska återkomma till denna fråga).
Islamistisk terrorism är ett faktum i vår tid. Denna terrorism är en av
hörnpelarna för politisk islams strategi. Politisk islam är en reaktionär
regional och nu global rörelse, som närs av väst och Israels historiska
orättfärdighet mot araber och särskilt Palestinas folk. Palestiniernas
statslöshet och Israels och dess västliga allierades förtryck av det
palestinska folket är en huvudkälla för hatet mot väst och USA i
Mellanöstern. Ännu viktigare är att den palestinska frågan och USA:s
och västs oavbrutna orubbliga stöd till Israel mot araberna både under
och efter det kalla kriget har skapat en väldig ekonomisk, kulturell och
psykologisk spricka mellan folken i Mellanöstern och i väst. Men möjligheten
för politisk islam att skifta från att vara i marginalerna i Mellanösterns
samhällen till att bli huvudströmningen och tjäna på detta missnöje i
sin strävan efter politisk makt beror helt på väst och USA. Politisk
islam som en kriminell rörelse med en utbredd maktbas är en skapelse av
väst och USA. De har skapat detta monster och lössläppt det mot Mellanösterns
folk och nu mot hela världen. Politisk islam var västs verktyg under det
kalla kriget mot Sovjetunionen samt mot de framväxande arbetar- och vänsterrörelserna
och revolutionerna i många länder i regionen. Det var ett medel för att
hindra vänstern från att ta makten i regionen sedan de nationalistiska
regeringarna hamnat i en återvändsgränd under 70- och 80-talen. Den
palestinska frågan och existensen av islamiska regeringar i Mellanöstern
är hörnpelarna och grundvalarna för islamisk terrorism. Varje folklig
progressiv och aktiv politik måste utgå från själva denna punkt:
1) Lösandet av den palestinska frågan. Detta historiska problem måste lösas.
Det palestinska folket måste ha sin egen självständiga stat. Vi måste
tvinga de västliga regeringarna och USA att avsluta sitt ensidiga stöd för
Israel. Israel måste tvingas acceptera fred och palestinsk självständighet.
Lösningen av den palestinska frågan är det viktigaste elementet för
att konfrontera politisk islam och islamisk terrorism och är en av
huvudaspekterna för ett progressivt och aktivt program i den aktuella
situationen.
2) Väst måste sluta med sitt reaktionära stöd till islamiska och bakåtsträvande
regeringar och olika partier inom den islamiska rörelsen i Mellanöstern.
Utan västlig uppbackning skulle den islamiska regimen i Iran inte ha
kommit till makten eller stannat kvar vid makten. Utan västs stöd skulle
diverse shejker i Saudiarabien och stora och små emirat inte ha vidmakthållit
sitt brutala och reaktionära styre och sitt system av slaveri. Utan västs
stöd skulle både talibanerna och de föregående grupperna av muslimsk
Mujahedin inte kunnat föra in Afghanistan i en kolossal mänsklig
tragedi. Om västs militära, diplomatiska och politiska stöd till
islamiska rörelser skulle upphöra, skulle folken i regionen snabbt störta
dessa regeringar. Kravet på att störta islamiska regeringar och förhindra
mygel mellan västliga regeringar och USA och dessa reaktionära
regeringar måste bli en annan viktig aspekt av varje progressiv och
folklig rörelses antiterroristiska plattform.
3) De ekonomiska sanktionerna mot folket i Irak måste upphöra. Det
irakiska folkets lidande har blivit till den andra palestinska frågan i
medvetandet hos regionens folk. Det är ett levande bevis på västlig och
USA-terrorism i Mellanöstern. De ekonomiska sanktionerna har hjälpt till
att låta den reaktionära irakiska regeringen bestå och tränga tillbaka
Iraks folk från politik till daglig kamp för fysisk överlevnad. Kampen
för ett slut på de ekonomiska sanktionerna mot Irak är ett annat vitalt
element i en progressiv plattform mot islamisk terrorism.
4) Vi måste aktivt försvara sekularismen i muslimbebodda länder och i
islamiska och islamhärjade sammanslutningar i själva västländerna. Den
skamliga idén om kulturrelativism (att utelämna människor på nåd och
onåd till "deras egen kultur") samt den systematiska och
teoretiserade uraktlåtenhet att försvara människors, särskilt
kvinnors, medborgerliga och mänskliga rättigheter i dessa länder och
sammanslutningar har gett fria händer för politisk islam att terrorisera
människor och provocera ungdomen. Universella mänskliga och
medborgerliga rättigheter måste normen och varje kompromiss med religion
och reaktionärt religiöst styre till förfång för mänskliga rättigheter
måste fördömas.
Islamisk terrorism är en realitet. Terrorismen är inte muslimers verk,
utan den är den islamiska rörelsens officiella politik. Detta är en
skenrörelse skapad av väst i det kalla krigets sammanhang och mitt i en
antikommunistisk konfrontation med arbetare och frihetsälskande i Mellanöstern.
Den är en svag och bräcklig rörelse. Den åtnjuter inte seriöst
moraliskt och politiskt stöd i regionens större länder. Den är i otakt
med regionens samhälleliga verklighet. Utan västs stöd skulle politisk
islam besegras av socialism och sekularism i regionen. I Iran, som liksom
Palestina är en av de huvudscener där politisk islams öde kommer att
beseglas, har politisk islams slut och undergång redan börjat.
I nästa del
* USA-kriget i regionen, som startade i Afghanistan, är inte ett krig mot
terrorism, eftersom det inte inriktar sig på något av de nödvändiga
villkoren för att bekämpa terrorism (som jag refererade till innan),
utan även förlitar sig på delar av själva denna islamiska rörelse.
Icke dess mindre har USA enligt min uppfattning gett sig in på en
konfrontation med politisk islam. Detta är en maktkamp. Denna konflikt
kommer logiskt sett att leda till försvagandet av politisk islam. Men målet
för väst är inte att sudda ut politisk islam. Det försöker hellre försvaga
den, tämja den och omforma dess led för att skapa ett nytt jämviktsläge.
Kriget i Afghanistan handlar om att omdefiniera västs relation med
politisk islam. Vi måste bryta ned detta ram och omintetgöra denna nya
reaktionära allians. Vi måste fullfölja vår egen självständiga
politik för att befria regionen från denna reaktionära kraft ännu mer
rigoröst under de nya villkoren.
* Det pacifistiska ställningstagandet ser inte denna nya konflikt mellan
väst och politisk islam, inser inte dess vikt för Mellanösterns folk,
som varit offer för denna reaktionära rörelse och för framtida
politisk utveckling. Pacifismens anhängare drar sig undan sitt ansvar inför
dessa realiteter. Vi måste framföra vår kritik av denna pacifistiska
och försiktiga ståndpunkt i den folkliga rörelsen mot terrorism och
militarism.
* På grund av denna konfrontations globala och historiska dimensioner är
ideologiska och psykologiska karaktärsdrag hos människor i dagens värld,
särskilt i väst, mycket annorlunda än under perioden för attacken mot
Irak och även den mot Jugoslavien. Med människors massdeltagande i
politik och medborgarkamp kommer USA-militarismen att gå ur denna
konflikt politiskt försvagad. Med progressiva krafters aktiva ingripande
kan den aktuella konflikten, som i sig själv handlar om sidor av den nya
världsordningen efter Sovjetunionens fall, vändas till en masskritik av
hela detta begrepp, en ny prövning av USA:s supermaktställning och dess
fortsatta militära terrorisering mot omvärlden. Från frihetens och jämlikhetens
synpunkt är detta en mycket viktigare debatt än den om politisk islams
framtid.
Mansoor Hekmat
Översättning från engelska av Raul Blücher
hekmat.public-archive.net #2020sv
|