En Bättre Värld - Andra delen - 5
Moderna och progressiva sociala och kulturella normer
De politiska och administrativa normerna och tillämpningarna i samhället skall vara moderna, sekulära och progressiva. Detta kräver en fullständig utrensning ur stat och administration av religion, etnicism, nationalism, rasism och varje ideologi och institution som strider mot den absoluta jämställdheten för alla i medborgerliga rättigheter och inför lagen eller undertrycker tankefrihet, utövande av kritik och vetenskapliga forskning. Religion och nationalism är till sin natur diskriminerande och reaktionära riktningar och oförenliga med mänsklig frihet och framsteg. Särskilt religionen, även om den förblir en privatsak för individen, är en barriär mot mänsklig frigörelse och utveckling.
Etablerandet av en modern sekulär stat och politiskt system är endast det första steget mot en fullständig frigörelse från religiöst, nationellt, etniskt rasmässigt och sexuellt bigotteri och fördomsfullhet. Det arbetar-kommunistiska partiet kräver det omedelbara införandet av följande:
RELIGION, NATIONALITET OCH ETNICITET
1. Religionsfrihet och frihet för ateism. Fullständig separering av religion från staten. Borttagande av alla religiösa och religionsinspirerade begrepp och referenser ur alla lagar. Religionen förklaras som den enskildes privatsak. Avlägsnande av varje referens till en persons religion ur lagar, ID-kort och officiella handlingar. Förbud mot att tillskriva människor, individuellt eller kollektivt, tillhörighet till någon etnisk grupp eller religion i alla officiella dokument, i medierna osv.
2. Fullständigt avskiljande av religion från undervisningen. Förbud mot undervisning i religiösa ämnen och dogmer eller religiös tolkning av ämnen i skolor och läroanstalter. Varje lag och reglering som bryter mot principen om sekulär icke-religiös undervisning måste omedelbart upphävas.
3. Förbud mot alla slag av finansiellt, materiellt eller moraliskt stöd från staten eller statliga institutioner till religion och religiösa aktiviteter, institutioner och sekter. Staten skall ha skyldighet att utrota religionen från det sociala livets olika områden genom informationsmedel och genom att höja allmänhetens nivå av utbildning och vetenskaplig kunskap. Utelämnande av varje hänvisning till religiösa tilldragelser eller märkesdagar ur den officiella kalendern.
4. Förbud mot våldsamma och omänskliga religiösa ceremonier. Förbud mot varje form av religiös aktivitet, ceremoni eller ritual som är oförenligt med människors medborgerliga rättigheter och friheter och principen om allas jämställdhet. Förbud mot varje form av religiös manifestation som stör människors lugn och ro och säkerhet. Förbud mot varje form av religiös ceremoni eller uppträdande som är oförenlig med lagar och regler för hälsa, hygien, miljö och förhindrande av grymhet mot djur.
5. Beskyddande av barn och personer under 16 år från alla former av materiell och andlig manipulering från religioner och religiösa institutioner. Förbud mot att locka personer under 16 år till religiösa sekter eller religiösa ceremonier och lokaler.
6. Alla religiösa samfund och sekter skall officiellt registreras som privata företag. Underordnande av religiösa inrättningar under lagar och regler för företag. Granskning genom legala myndigheter av religiösa inrättningars bokföring, räkenskaper och bokslut. Underordnande av dessa institutioner under de skattelagar som gäller för andra affärsföretag.
7. Förbud mot varje fysiskt eller psykologiskt tvång för accepterande av religion.
8. Förbud mot religiösa, etniska, traditionella, lokala osv seder som bryter mot människors rättigheter, jämställdhet och frihet, deras åtnjutande av de medborgerliga, kulturella, politiska och ekonomiska rättigheter som lagen erkänner och deras fria deltagande i samhällslivet.
9. Konfiskering och återförande av all egendom, förmögenhet och fastigheter, som det religiösa etablissemanget har förskaffat sig med tvång eller via staten och olika stiftelser under den islamiska regimen. Dessa skall förvaltas av folkvalda organ till fördel för allmänheten.
10. Förbud mot att hänföra individer eller grupper till särskild nationalitet offentligt, i medierna, i ämbetslokaler osv utan deras uttryckliga tillåtelse.
11. Utelämnande av varje hänsyftning på en persons nationalitet på ID-kort, offentliga dokument och i officiell verksamhet.
12. Förbud mot uppväckande av religiöst, nationellt, etniskt, rasistiskt hat eller hat mot ena eller andra könet. Förbud mot att bilda politiska organisationer som öppet och officiellt proklamerar en folkgrupps överlägsenhet över en annan på grund av nationalitet, etnicitet, ras, religion eller kön.
SAMBOENDE, FAMILJ, ÄKTENSKAP OCH SKILSMÄSSA
1. Rätt för varje par över 16 år att bo tillsammans av eget val. Varje form av tvång mot individer från varje annan person eller myndighet i valet av partner, för samboende (eller äktenskap) eller vid separation (eller skilsmässa) är förbjuden.
2. Enkel registrering är tillräcklig för samboende att offentligt erkännas och täckas av familjelagarna om partnerna så önskar. Sekularisering av äktenskapet. Förbud mot religiösa ritualer och recitationer vid statliga ceremonier för registrering av äktenskap. Att hålla eller inte hålla särskilda ceremonier, religiösa eller sekulära, när äktenskap ingås, saknar betydelse för äktenskapets giltighet eller status inför lagen.
3. Förbud mot varje form av finansiell transaktion i samband med äktenskap, såsom att fixa ett, Mehriyye, Shirbaha, Jahizieh (olika kontantbetalningar eller betalning in natura mellan de båda parterna), och så vidare, som villkor eller förutsättningar för äktenskap.
4. Förbud mot Ta’addod Zowjât (den islamiska rätten till månggifte för män) och Siqe (den tillfälliga hyrningen av hustrur enligt islamisk lag).
5. Lika rätt för kvinna och man i familjen, i valet av bostad, i vård och utbildning av barnen, i beslut som gäller familjens egendom och finanser och i alla frågor som gäller samboende. Avskaffande av mannens speciella status som husföreståndare i alla lagar och förordningar och lika rätt för kvinna och man i ledandet av familjens affärer.
6. Ovillkorlig rätt till separation (skilsmässa) för kvinna och man. Lika rättigheter och skyldigheter för kvinna och man i vårdnad och tillsyn av barn efter separation.
7. Lika rättigheter för båda parter under separation i avseende på egendom och tillgångar, som anskaffats för familjens bruk under samlevnaden.
8. Avskaffande av det automatiska överförandet av faders familjenamn till barn. Beslutet om barnets efternamn lämnas över till ömsesidiga överenskommelser mellan föräldrarna. Om ingen överenskommelse nås tar barnet moderns efternamn. Referensen till föräldrars namn skall utelämnas från ID-kort och andra officiella identitetsdokument såsom pass, körkort osv.
9. Materiellt och moraliskt stöd från staten till ensamstående föräldrar. Särskilt stöd till mödrar som separerat eller fött sitt barn utom äktenskapet mot ekonomiska svårigheter eller reaktionära kulturella och etiska påtryckningar.
10. Avskaffande av alla anakronistiska och reaktionära lagar och förordningar som behandlar mäns och kvinnors sexuella förhållanden med någon annan än maken/makan som ett brott.
BARNENS RÄTTIGHETER
1. Varje barn har rätt till ett lyckligt, säkert och kreativt liv.
2. Samhället är ansvarigt för att säkra varje barns välbefinnande utan hänsyn till familjens tillgångar eller förhållanden. Staten är förpliktigad att försäkra barnen en allmän och högsta möjliga standard ifråga om välfärd och utvecklingsmöjligheter för barn.
3. Underhåll och kostnadsfri medicinsk, utbildningsmässig och kulturell service för att säkra en hög levnadsstandard för barn och ungdomar oavsett familjens levnadsomständigheter.
4. Placering av barn utan familj eller familjär omsorg under statens uppsikt, och omsorg om deras liv och undervisning i moderna, omhändertagande, progressiva och välutrustade centra.
5. Skapande av välutrustade, moderna förskolor för att säkra att alla barn har tillgång till en kreativ pedagogisk och social omgivning utan hänsyn till familjens levnadsomständigheter.
6. Lika rätt för alla barn, vare sig födda i eller utanför äktenskapet.
7. Förbud mot yrkesarbete för barn och ungdomar under 16 år.
8. Förbud mot misshandel av barn i skolan och i samhället i stort. Absolut förbud mot kroppslig bestraffning. Förbud mot att utsätta barn för psykologisk press eller skrämsel.
9. Beslutsamma lagliga ingripanden mot sexuellt utnyttjande av barn. Sexuellt utnyttjande av barn skall bedömas som grova brott.
10. Åtal och straff för den som på något sätt eller under en eller annan förevändning hindrar barn, pojkar eller flickor, från att åtnjuta sina medborgerliga och sociala rättigheter, såsom undervisning, rekreation och deltagande i barns sociala aktiviteter.
SEXUELLA FÖRHÅLLANDEN
1. Fria sexuella förhållanden med ömsesidigt samtycke är den oförnekliga rättigheten för var och en som uppnått könsmogen ålder. Den lagliga åldern för könsmognad skall vara 15 år för både kvinnor och män. Sexuellt förhållande mellan vuxna (personer över könsmognadsålder) med underåriga är, även om det sker med samtycke, olagligt och den vuxne partnern skall åtalas enligt lag.
2. Alla vuxna, kvinnor eller män, är fullständigt fria att bestämma över sina sexuella förhållanden med andra vuxna. Vuxnas frivilliga förhållanden med varandra är deras privatsaker och ingen person eller myndighet har rätt att undersöka dem, blanda sig i dem eller avslöja det för allmänheten.
3. Var och en och särskilt ungdomar och tonåringar skall mottaga sexualundervisning och orientering om preventiva metoder och säkert sex. Sexualundervisning skall vara en obligatorisk del av gymnasieskolans läroplan. Staten ansvarar för att i snabb takt höja befolkningens vetenskapliga medvetande om sexuella frågor och individens rätt inom sexuella förhållanden genom att sprida information, inrätta kliniker och rådgivningsbyråer öppna för alla berörda, särskilda radio- och TV-program och med andra effektiva metoder.
4. Preventivmedel och rådgivning om hur man undviker venerisk smitta skall vara kostnadsfria och lättillgängliga för alla vuxna.
ABORT
Några få fenomen såsom abort, dvs det noga övervägda avlägsnandet av det mänskliga embryot på grund av kulturellt och ekonomiskt betryck, belyser det inneboende föraktet för mänskligt liv inom det nuvarande systemet och oförenligheten av det existerande klassamhället och exploaterande förhållanden med mänskligt liv och välbefinnande. Abort är ett vittnesbörd om människors alienation och deras sårbarhet inför de försakelser och umbäranden det existerande samhället pålägger dem.
Det arbetar-kommunistiska partiet är emot abort. Partiet kämpar för att skapa ett samhälle, där inte betryck och andra omständigheter skall driva människor till att utföra eller acceptera denna handling.
Emellertid, så länge de ogynnsamma sociala förhållandena i verkligheten driver massor av kvinnor att ta sin tillflykt till bakgatsabortörer, kräver det arbetar-kommunistiska partiet i avsikt att undvika profitörers missbruk och säkra skyddet för kvinnors hälsa vidtagandet av följande åtgärder:
1. Legalisering av abort upp till tolfte veckan av havandeskapet.
2. Abort efter tolfte veckan skall vara lagligt tillåten om det föreligger fara för moderns hälsa (dock inte förrän kompetent medicinsk expertis bedömt möjligheterna för kejsarsnitt och fostrets räddande). Sådana fall skall fastställas av kompetenta medicinska myndigheter.
3. Omfattande och gratis tillgängliga möjligheter för graviditetstester. Instruktioner till människor om hur de snabbt kan upptäcka oönskade havandeskap.
4. Gratis abort och gratis eftervård av gynekologer på licensierade kliniker.
5. Beslutet att göra abort eller ej vilar endast på kvinnan. Staten har dock skyldighet att informera henne före hennes slutgiltiga beslut, om motargumenten och rekommendationerna från vetenskapliga auktoriteter och sociala rådgivare liksom om de ekonomiska, materiella och moraliska åtaganden staten har mot henne och hennes barn.
För att minska antalet aborter kräver det arbetar-kommunistiska partiet införandet av följande brådskande åtgärder för att förebygga oönskade havandeskap och för att befria kvinnor från ekonomiska, kulturella och moraliska påtryckningar:
1. Bblue sexualundervisning om preventivmedel och om ämnets vikt. Allmänt tillgänglig rådgivning.
2. Omfattande och kostnadsfri tillgång till preventivmedel.
3. Tilldelning av ändamålsenligt statsanslag och resurser för att hjälpa kvinnor som överväger abort på grund av ekonomiskt trångmål. Staten måste understryka sin skyldighet och beblueskap att ta hand om barnet om modern skulle besluta att föda det.
4. Resoluta kampanjer mot fördomar och moraliska påtryckningar som driver kvinnor till abort. Aktivt statligt stöd till kvinnor mot sådana påtryckningar, fördomar och skrämsel.
5. Kampanj mot de ignoranta, religiösa, manschauvinistiska och bakåtsträvande attityder som hindra utvecklingen av människors sexuella medvetenhet och särskilt hindrar kvinnors och unga människors omfattande användande av preventivmedel och hjälpmedel för säkert sex.
KAMPEN MOT DROGBEROENDE OCH DROGSYNDIKAT
1. Strängt förbud mot försäljning och köp av narkotika och åtal och stränga straff mot dem som bär ansvaret för den olagliga tillverkningen och försäljningen av droger.
2. Hjälp till kampen mot drogberoende genom att eliminera de sociala och ekonomiska orsaker som driver människor till droger och beskydd av drogberoende mot narkotikalangare och drogsyndikat. Avkriminalisering av de drogberoendes levnadssätt. Hjälp till droganvändare att komma ur missbruket genom:
3. Upprättande av statliga kliniker, som tillmötesgår de drogberoendes behov på villkor att de samtycker till att delta i rehabiliteringsprogram.
4. Legalisering av innehav av vissa droger i kvantiteter som behövs för personligt bruk. Gratis kanyler och sprutor skall göras tillgängliga genom apotek och kliniker till alla som behöver dem för att skydda drogbrukare från sjukdomar som aids och gulsot och hindra spridningen av dessa sjukdomar.
5. Förbud mot varje form av utvisning, fängslande eller isolering av drogbrukare på grund av deras drogberoende. Drogmissbruk är i och för sig inget brott.
KAMPEN MOT PROSTITUTION
Aktiv kamp mot prostitution genom att eliminera dess ekonomiska, sociala och kulturella grunder och beslutsamt agerande mot nätverk som organiserar prostitution, mellanhänder och utpressare.
Strikt förbud mot organiserande av prostitution, samröre med, koppleri och profitering på prostituerades arbete.
Avkriminalisering av prostituerades levnadssätt och yrkesutövning. Hjälp till prostituerade att återfå sin sociala värdighet och självaktning och befriande av deras liv från kriminella nätverk och gäng genom:
1. Legalisering av sexförsäljning av individen som egenföretagande. Utvidgande av lagens och polisiära myndigheters skydd för prostituerade mot ligister, utpressare, ockrare, hallickar osv.
2. Utfärdande av arbetstillstånd till dem som arbetar som egenföretagande prostituerade. Upprätthållande av deras heder och prestige som respektabla samhällsmedlemmar och hjälp till dem att organisera sin egen fackförening.
3. Gratis speciell förebyggande och terapeutisk sjukvård till prostituerade för att skydda dem från sjukdomar och skador som härrör från utövandet av detta yrke.
4. Konsekvent utbildningsarbete, understöd och praktisk hjälp genom ansvariga sociala organ för att hjälpa prostituerade att överge prostitutionen och mottaga yrkesutbildning för arbete inom andra områden.
RÄTTEGÅNGSPRINCIPER
1. Den åtalade är oskyldig tills denne bevisas vara skyldig.
2. Rättegångar måste hållas fria från provokationer och förhandsdömanden och på rättvisa villkor. Rättegångslokalen, domaren och sammansättningen av juryn måste vara så fastslagna att sådana villkor säkras.
3. Den åtalade och dennes advokater har rätt att veta om och studera alla de bevis, indicier och vittnesmål åklagaren eller käranden lägger fram inför rättegången.
4. Rättens utslag skall kunna överklagas, åtminstone en gång, av den åtalade, åklagaren eller av målets båda parter.
Förbud mot att hetsa fram förutfattade meningar om rättegången eller om de inblandade personerna medan rättegången pågår.
5. Förbud mot rättegångar under sådana omständigheter att den allmänna opinionens press förvägrar eller komprometterar utsikten till en opartisk rättegång.
6. Polisens vittnesmål tillmäts samma vikt som varje annat vittnesmål.
7. Domare och domstolar måste vara helt oberoende i förhållande till förhör och utblueningar. Utblueningsprocedurens lagliga korrekthet skall övervakas och prövas av särskilda domare.
8. I strafflagarna skall kränkning och våld mot en persons kropp eller själ, våld mot barn, så kallade hedersbrott mot kvinnor, våld i hemmen, brott på grund av hat mot vissa grupper människor och brott som innefattar våld och skrämsel i allmänhet behandlas som mycket allvarligare förseelser än kränkning av äganderätt och rikedom, såväl statlig som privat. Hämndlystna och så kallade avskräckande straff skall ersättas med straff som är till för skyddsuppfostran och för att skydda samhället från att brottet upprepas.
RÄTTIGHETER FÖR ÅTALADE OCH LAGÖVERTRÄDARE
1. En person skall kunna anhållas för maximalt 24 timmar utan att bli åtalad. Platsen för kvarhållande i häkte skall inte vara ett fängelse utan i en del av de polisiära myndigheternas byggnader.
2. Före arresteringen skall de häktade informeras om sina rättigheter. Var och en har rätt att tillkalla en advokat eller vittnen till sin arrestering och utfrågning. Var och en har rätt till två telefonsamtal till sin advokat, släktingar eller någon annan de önskar ringa till inom häktningens första timme.
3. De polisiära myndigheterna har inte rätt att före häktningen av en person ta fingeravtryck, fotografera personen, utföra medicinska undersökningar eller DNA-test på personen utan dennas tillstånd.
4. Inför häktningen skall den häktades närmaste anförvant eller någon annan den häktade önskar omedelbart underrättas om häktningen.
Handlingar som tortyr, skrämsel, förödmjukande eller psykologisk press mot häktade, åtalade eller dömda är absolut förbjudna och betraktas som allvarliga brott.
5. Att framtvinga bekännelse genom hot eller lockmedel är förbjudet. Fbluelig motstånd mot arrestering, fblueligt försök att rymma från fängelse eller undgå arrest är inga brott i sig.
6. De polisiära myndigheterna har inte rätt att utfråga eller söka efter människor eller gå in i deras privata lokaler utan deras tillåtelse eller tillstånd från juridisk myndighet.
7. Undersökningsdomares kontor, rättsmedicinska och tekniska laboratorier som ansvarar för undersökningar av fysiska bevis skall vara oberoende av de polisiära organen. Dessa institutioner arbetar direkt under domarkåren.
8. De domstolar som dömer i fall där polisen är anklagad skall vara oberoende av polisen och de polisiära myndigheterna. Domstolens utslag skall offentliggöras.
9. Akter och information om någon person, vilka innehas av polisiära myndigheter skall vara lättillgängliga för att den berörde skall kunna ta del av dem.
Fångar täcks av arbetslagstiftning och social- och hälsovårdslagar.
10. Fängelser skall administreras av institutioner som är oberoende av polisen och de polisiära organen och under direkt tillsyn av domarkåren.
11. Rätt för valda inspektörer av besöka fängelser när de finner det lämpligt och utan förvarning.
AVSKAFFANDE AV DÖDSSTRAFFET
Dödsstraffet måste avskaffas omedelbart. Avrättning eller varje form av bestraffning som innebär kroppsligt våld (stympning, kroppslig bestraffning osv) är förbjuden under alla omständigheter. Livstidsfängelse måste också avskaffas.
RESPEKT FÖR MÄNNISKORS VÄRDIGHET
1. Förbud mot att öppet eller förtäckt gradera människors värdighet och sociala värde på grund av rang, ställning, religion, nationalitet, medborgarskap, kön, inkomstnivå, utseende, fysiska drag, utbildning och så vidare.
2. Förbud mot ärekränkning och ärerörigt förtal.
3. Förbud mot att utföra medicinska, farmaceutiska eller miljöexperiment och tester på personer utan deras vetskap och uttryckliga samtycke. Förbud mot varje våldförande mot en persons fysiska integritet (såsom sterilisering, avlägsnande eller transplantering av organ eller lemmar, genetisk manipulation, abort, omskärelse och så vidare) utan dennes vetskap och samtycke.
4. Förbud mot bruket av akademiska, religiösa, statliga eller militära titlar och hänsyftningar (såsom general, ayatolla, doktor, högvördige och så vidare) utanför den egentliga yrkesmässiga omgivningen. I officiell och statlig kommunikation skall varje person omnämnas endast med sitt förnamn och efternamn. Förbud mot bruket av förnedrande titlar och termer i beskrivningen av olika sociala grupper för varje myndighet eller instans, statlig eller privat.
5. Förbud mot betecknande som första och andra klass, lyxklass och standard osv av sektioner inom allmänna transportmedel, järnvägar, flyg, statliga hotell, fritidscentra, semesteranläggningar och så vidare. Sådana typer av service måste vara tillgängliga för alla på lika och högsta möjlig standard.
MASSMEDIA
Allmän tillgång till populärpress och etermedia. Allmänna radio- och TV-stationer skapas med delad sändningstid för olika organisationer och sammanslutningar såsom råd, partier, föreningar osv. Totalt avskaffande av censur av medier – politiska och andra.
NATIONELLA OCH LOKALA SPRÅK
Förbud mot ett obligatoriskt officiellt språk. Staten må angiva ett av de allmänt utbblueda språken i landet som huvudspråk inom administration och undervisning, vidta åtgärder förutsatt att de som talar andra språk åtnjuter anordningar som behövs i det politiska, sociala och utbildningslivet och att allas rätt att använda sitt modersmål inom alla sociala aktiviteter och åtnjuta alla allmänna möjligheter skyddas.
ERSÄTTANDE AV FARSIALFABETET MED DET LATINSKA
Till hjälp för att överbrygga den klyfta som skiljer det iranska samhället från det främsta ledet inom vetenskapliga, industriella och kulturella framsteg i dagens värld och för att hjälpa folket att dra nytta av dessa framsteg och ta mer direkt och verksam del i dem, skall den officiella farsiskriften systematiskt ersättas med det latinska alfabetet.
Partiet kräver också:
1. Undervisning i engelska från tidig skolålder med målet att göra det till det förhärskande språket inom undervisning och administration.
2. Den västerländska kalendern (den officiellt använda i dag internationellt) skall officiellt erkännas och användas i officiella dokument vid sidan av den lokala kalendern.
|